Varför känns vissa drömmar så levande och verklighetstrogna, medan andra är förvirrande eller svåra att minnas? Ny forskning från IMT School for Advanced Studies i Lucca tyder på att svaret ligger i en kombination av personliga egenskaper och gemensamma livserfarenheter, vilka båda påverkar vad vi ser och känner när vi sover.

Studien, som publicerades i Communications Psychology, undersökte mer än 3 700 rapporter där 287 deltagare i åldrarna 18 till 70 beskrev både drömmar och upplevelser i vaket tillstånd. Under en tvåveckorsperiod förde deltagarna dagliga anteckningar över sina upplevelser. Samtidigt samlade forskarna in detaljerade data om sömnvanor, kognitiva förmågor, personlighetsdrag och psykologiska profiler.

AI avslöjar dolda strukturer i drömmar

För att analysera denna stora datamängd använde forskarna avancerade verktyg för naturlig språkbehandling. Dessa metoder gjorde det möjligt för dem att systematiskt undersöka betydelsen, teman och strukturella mönster i drömbeskrivningarna, istället för att enbart förlita sig på subjektiva analyser från fall till fall. Genom användning av AI blev återkommande motiv, emotionellt innehåll och språkliga kopplingar i tusentals rapporter synliga. Resultaten visade att drömmar varken är slumpmässiga eller kaotiska. Istället speglar de ett komplext samspel mellan individuella egenskaper – såsom en tendens att dagdrömma, intresse för drömmar, emotionell bearbetning och sömnkvalitet – och yttre influenser, inklusive betydande samhällshändelser som covid-19-pandemin, som har visat sig påverka drömmarnas innehåll och stämning.

Genom att jämföra deltagarnas beskrivningar av sina dagliga upplevelser och sina drömmar fann forskarna att hjärnan under sömnen inte bara spelar upp det vakna livet. Det är snarare en aktiv bearbetningsprocess: upplevelser omorganiseras, utvärderas känslomässigt och sätts ihop på nytt i en omvandlad form. Välbekanta miljöer som arbetsplatser, sjukhus eller skolor återges inte exakt, utan omvandlas till förändrade, ofta mer intensiva scenarier. På så sätt kombinerar hjärnan olika minnesfragment, byter perspektiv och skapar övergångar som inte skulle vara möjliga i vaket tillstånd. Denna ”omarbetning” kan spela en viktig roll i bearbetningen av upplevelser, konsolideringen av minnen och integreringen av emotionellt innehåll.

Denna process tyder på att drömmar aktivt rekonstruerar verkligheten snarare än att passivt återspegla den. Hjärnan blandar minnen med imaginära, framtida eller förväntade händelser och skapar därmed nya, ofta surrealistiska scenarier. Ur ett neurovetenskapligt perspektiv antas det att nätverk som är involverade i minne, känslor och fantasi är engagerade i denna process. Drömmar kan således representera ett slags ”mentalt simuleringsfält” där hjärnan spelar igenom olika möjligheter, omvärderar upplevelser och skapar kreativa kopplingar. Dessa fynd ger viktiga belägg för att drömmar kan spela en funktionell roll i inlärning, anpassning och psykologisk stabilitet – och inte bara är en slumpmässig biprodukt av sömnen.

Personlighet och livshändelser påverkar drömstilen

Alla drömmer inte på samma sätt. Personer som tenderar att dagdrömma oftare rapporterade drömmar som var fragmenterade, förändrades snabbt och ofta innehöll plötsliga scenbyten. Denna typ av drömmar speglar sannolikt ett mer associativt sätt att tänka, där hjärnan fritt växlar mellan minnen, intryck och idéer. Däremot tenderade de som fäster större betydelse vid drömmar och antar att de har en djupare mening att uppleva rikare och mer uppslukande drömmiljöer. Deras drömmar var ofta mer strukturerade, känslomässigt intensiva och detaljrika, vilket tyder på att uppmärksamhet och personliga attityder gentemot drömmar kan påverka hur levande och sammanhängande de upplevs och minns. Sammantaget tyder detta på att individuella personlighetsdrag och kognitiva stilar spelar en viktig roll för hur hjärnan organiserar information under sömnen och översätter den till drömbilder.

Studien undersökte också hur storskaliga händelser påverkar drömmarna. Data som samlades in under covid-19-nedstängningen av forskare vid La Sapienza-universitetet i Rom och senare jämfördes med IMT-teamets resultat visade att drömmarna under denna period var betydligt mer känslomässigt intensiva och ofta innehöll teman som restriktioner, instängdhet eller förlust av kontroll. Många rapporterade scenarier där de var inlåsta, hade gått vilse eller inte kunde fly från situationer – motiv som speglar verkliga omständigheter under isoleringen. Med tiden och i takt med att anpassningen till de förändrade levnadsförhållandena ökade, avtog dessa mönster gradvis. Detta tyder på att drömmarnas innehåll utvecklas parallellt med den psykologiska bearbetningen och anpassningen till stora livsförändringar. Drömmar verkar alltså inte bara spegla personliga upplevelser utan också fungera som ett slags emotionellt bearbetningssystem som hjälper oss att mentalt hantera kollektiva stressituationer och genomgripande förändringar.

AI öppnar nya vägar för drömforskning

”Våra resultat visar att drömmar inte bara är en återspegling av tidigare erfarenheter, utan en dynamisk process som formas av vilka vi är och vad vi går igenom”, förklarade Valentina Elce, forskare vid IMT School och huvudförfattare till studien. ”Genom att kombinera storskaliga data med datorstödda metoder kunde vi upptäcka mönster i dröminnehållet som tidigare var svåra att upptäcka.” Detta gör det tydligt att drömmar inte bara är slumpmässiga bilder, utan strukturerade mentala processer som kopplar samman individuell personlighet, aktuella livsomständigheter och emotionella upplevelser. Användningen av stora datamängder gör det för första gången möjligt att analysera dessa samband systematiskt och över många människor, istället för att enbart förlita sig på individuella drömrapporter.

Studien illustrerar också hur artificiell intelligens– särskilt metoder för naturlig språkbehandling – kan driva drömforskningen framåt på ett grundläggande sätt. NLP-modellerna kunde fånga betydelsen, den emotionella tonen och de strukturella egenskaperna i drömrapporterna med en noggrannhet som matchar den hos mänskliga utvärderare eller, i vissa fall, till och med kompletterar den. Detta gör det möjligt att utvärdera stora mängder subjektiva erfarenhetsdata på ett konsekvent sätt utan att individuella tolkningar snedvrider resultaten. Detta tillvägagångssätt öppnar upp nya möjligheter att undersöka komplexa ämnen som medvetande, minnesbearbetning och psykisk hälsa i mycket större skala. På lång sikt kan detta bidra till att identifiera typiska mönster i drömmar som är förknippade med specifika mentala tillstånd eller störningar, vilket därmed möjliggör utvecklingen av nya diagnostiska eller terapeutiska tillvägagångssätt.

Detta tillvägagångssätt öppnar upp nya möjligheter för att undersöka komplexa ämnen såsom medvetande, minnesbearbetning och psykisk hälsa i mycket större skala. Samtidigt visar resultaten också på ett nära samband med kronobiologi, eftersom drömmar är nära kopplade till sömn-vakenhetscykeln och, i synnerhet, till REM-sömnfaser, vilka styrs av den inre klockan. Sömnens tidsmässiga organisation spelar därmed en nyckelroll för att avgöra när och med vilken intensitet sådan bearbetning sker i hjärnan.