Din dagliga rytm kan vara viktigare för hjärnans hälsa än vad man tidigare trott. Äldre vuxna med svagare och mer störda aktivitetsmönster löpte mycket större risk att utveckla demens än de med stabila rutiner. En senare daglig energitopp var också förknippad med en högre risk. Studien pekar på den inre klockan som en möjlig tidig varningssignal för kognitiv försämring.

Svagare inre klockor är förknippade med demensrisk

En ny studie tyder på att störningar i kroppens inre klocka kan vara förknippade med en högre risk för demens. En studie som publicerades i Neurology, den medicinska tidskriften från American Academy of Neurology, visade att personer med svagare och mer oregelbunden dygnsrytm löper större risk att utveckla demens. Studien visade också att personer vars dagliga aktivitet nådde sin topp senare på dagen löpte högre risk än de vars aktivitet nådde sin topp tidigare. Även om dessa resultat visar på ett starkt samband, bevisar de inte att förändringar i dygnsrytmen direkt leder till demens.

Vad dygnsrytmen gör i kroppen

Dygnsrytmen är kroppens naturliga tidssystem. Den kontrollerar sömn- och vakenhetscykeln under 24 timmar och hjälper till att reglera viktiga funktioner som hormonfrisättning, matsmältning och kroppstemperatur. Denna inre klocka styrs av hjärnan och reagerar på signaler från omgivningen, särskilt ljus.

När den cirkadiska rytmen är stark anpassar sig kroppen till den dagliga cykeln av ljus och mörker. Detta leder till konsekventa sömn- och aktivitetsmönster, även när scheman eller årstider ändras. En svagare rytm gör däremot den inre klockan mer känslig för störningar. Människor med mindre stabila rytmer är mer benägna att förskjuta sina sömn- och aktivitetstider på grund av förändringar i rutiner eller dagsljus.

Åldrande, förändringar i dygnsrytmen och demens

”När vi åldras sker förändringar i dygnsrytmen, och det finns bevis för att störningar i dygnsrytmen kan vara en riskfaktor för neurodegenerativa sjukdomar som demens”, säger studieförfattaren Wendy Wang, MPH, PhD, vid Peter O’Donnell Jr School of Public Health vid UT Southwestern Medical Center i Dallas, Texas. ”I vår studie mätte vi dessa rytmer mellan vila och aktivitet och fann att personer med svagare och mer fragmenterade rytmer, liksom personer vars aktivitetsnivåer nådde sin topp senare på dagen, hade en ökad risk för demens.”

I studien följdes 2.183 vuxna med en medelålder på 79 år som inte hade demens vid studiens början. Bland deltagarna var 24% svarta och 76% vita. Varje deltagare bar en liten hjärtmonitor fäst på bröstet under i genomsnitt 12 dagar. Dessa enheter registrerade perioder av vila och aktivitet, vilket gjorde det möjligt för forskarna att analysera dygnsrytmmönster. Deltagarna observerades sedan under cirka tre år. Under denna tid diagnostiserades 176 personer med demens.

Senare aktivitetstoppar och högre risk

Forskarna undersökte data från hjärtmonitorerna med hjälp av flera indikatorer på dygnsrytmens styrka. Ett viktigt mått var den relativa amplituden, som speglar skillnaden mellan en persons mest aktiva och minst aktiva tidpunkter på dygnet. En högre relativ amplitud indikerade en starkare och tydligare definierad dygnsrytm.

Deltagarna delades in i tre grupper baserat på styrkan i deras rytm. När man jämförde den starkaste och den svagaste gruppen utvecklade 31 av de 728 personerna i gruppen med hög dygnsrytm demens, jämfört med 106 av de 727 personerna i gruppen med låg dygnsrytm. Efter att ha tagit hänsyn till faktorer som ålder, blodtryck och hjärtsjukdom fann forskarna att individerna i gruppen med den svagaste rytmen hade en nästan två och en halv gånger högre risk för demens. Varje minskning av den relativa amplituden med en standardavvikelse var förknippad med en 54-procentig ökning av demensrisken.

Tidpunkten för de dagliga aktiviteterna verkade också spela en roll. Personer vars aktivitet nådde sin topp sent på eftermiddagen, kl. 14.15 eller senare, löpte högre risk att drabbas av demens än de vars aktivitet nådde sin topp tidigare, mellan kl. 13.11 och 14.14. Cirka 7% av deltagarna i gruppen med tidig aktivitetstopp utvecklade demens, jämfört med 10% i gruppen med senare aktivitetstopp, vilket motsvarar en 45% högre risk. En senare aktivitetstopp kan tyda på en diskrepans mellan kroppens inre klocka och miljömässiga signaler som dagsljus och mörker.

Varför störda rytmer kan vara viktiga

”Störningar i den cirkadiska rytmen kan förändra kroppsliga processer som inflammation och försämra sömnen, vilket potentiellt kan öka de amyloida plack som förknippas med demens eller minska amyloid clearance från hjärnan”, säger Wang.

Amyloida plack är avlagringar av proteinfragment i hjärnan. De består huvudsakligen av proteinet amyloid beta. Dessa proteinfragment klumpar ihop sig och deponeras mellan nervcellerna. Detta kan störa kommunikationen mellan nervcellerna och utlösa inflammation. Amyloid clearance innebär att amyloidproteiner avlägsnas eller transporteras bort från hjärnan. Denna ”rensningsprocess” är särskilt aktiv under sömnen.

Framtida studier bör undersöka den potentiella rollen för åtgärder som påverkar dygnsrytmen, t.ex. ljusterapi eller livsstilsförändringar, för att avgöra om de kan bidra till att minska en persons risk för demens. En begränsning i studien är att den inte omfattar uppgifter om sömnstörningar som sömnapné, vilket kan ha påverkat resultaten.