Forskare har upptäckt genetiska ledtrådar till orsaken till restless legs-syndromet, ett tillstånd som ofta drabbar äldre vuxna. Upptäckten kan bidra till att identifiera de personer som löper störst risk att utveckla tillståndet och ge förslag på möjliga behandlingsmetoder.
Restless legs-syndromet är utbrett

Tidigare studier har identifierat 22 genetiska riskloci, det vill säga regioner i vårt genom där förändringar är förknippade med en ökad risk att utveckla sjukdomen. Det finns dock fortfarande inga kända ”biomarkörer” – såsom genetiska signaturer – som skulle kunna användas för att objektivt diagnostisera sjukdomen. För att undersöka sjukdomen ytterligare har ett internationellt team under ledning av forskare från Helmholtz-institutet för neurogenomik i München, Institutet för humangenetik vid Tekniska universitetet i München (TUM) och universitetet i Cambridge sammanställt och analyserat data från tre genomomfattande associationsstudier. I dessa studier jämfördes DNA från patienter och friska kontrollpersoner för att leta efter skillnader som förekommer oftare hos personer med restless legs-syndrom. Genom att kombinera data kunde forskargruppen skapa en meningsfull datamängd med mer än 100 000 patienter och över 1,5 miljoner friska kontrollpersoner. Resultaten av studien publiceras idag i Nature Genetics.
Forskare har lyckats förutsäga risken för detta syndrom
Denna studie är den största i sitt slag om detta vanliga men dåligt förstådda tillstånd. Genom att förstå den genetiska grunden för restless legs-syndromet kan de förhoppningsvis hitta bättre sätt att behandla det och förbättra livet för miljontals drabbade världen över. Forskargruppen identifierade över 140 nya genetiska riskloci, vilket ökade antalet kända lokus åttafaldigt till 164, däribland tre på X-kromosomen. Forskarna fann inga större genetiska skillnader mellan män och kvinnor, även om sjukdomen är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män – vilket tyder på att ett komplext samspel mellan genetik och miljö (inklusive hormoner) kan förklara de könsskillnader vi ser i verkligheten. Två av de genetiska skillnaderna som teamet identifierade rör gener som kallas glutamatreceptorerna 1 och 4, vilka är viktiga för nerv- och hjärnfunktion. Dessa skulle potentiellt kunna utnyttjas av befintliga läkemedel, t.ex. antikonvulsiva läkemedel som perampanel och lamotrigin, eller användas för att utveckla nya läkemedel. Inledande studier har redan visat positiva reaktioner på dessa läkemedel hos patienter med restless legs-syndrom.
Forskarna menar att det skulle vara möjligt att använda grundläggande information såsom ålder, kön och genetiska markörer för att i nio av tio fall med stor noggrannhet avgöra vem som löper större risk att drabbas av svårt restless legs-syndrom. För att förstå hur restless legs-syndromet kan påverka den allmänna hälsan använde forskarna en teknik som kallas mendelsk randomisering. Denna teknik utnyttjar genetisk information för att undersöka orsak-verkan-samband. Detta visade att syndromet ökar risken för att utveckla diabetes.
Även om låga järnnivåer i blodet tros utlösa restless legs-syndromet – eftersom det kan leda till en minskning av signalsubstansen dopamin – fann forskarna inga starka genetiska kopplingar till järnmetabolismen. De säger dock att de inte helt kan utesluta det som en riskfaktor. Enligt professor Juliane Winkelmann från TUM, en av studiens huvudförfattare, är detta första gången som det har varit möjligt att förutsäga risken för restless legs-syndrom. Det har varit en lång väg, men nu kan forskarna inte bara behandla utan även förebygga uppkomsten av denna sjukdom hos patienter.




