Nya rön tyder på att personer som inte söker behandling för obstruktiv sömnapné har en högre risk att utveckla Parkinsons sjukdom. Användning av CPAP (continuous positive airway pressure) kan minska denna risk genom att förbättra sömnkvaliteten och upprätthålla ett konstant luftflöde under hela natten. Studien publicerades i JAMA Neurology och analyserade elektroniska hälsojournaler från mer än 11 miljoner amerikanska militärveteraner som behandlades av Department of Veterans Affairs mellan 1999 och 2022. Forskare från Oregon Health & Science University och Portland VA Health Care System ledde projektet.

Vad är Parkinsons sjukdom?

Parkinsons sjukdom är en progressiv neurologisk sjukdom som innebär att vissa nervceller i hjärnan, framför allt i substantia nigra, gradvis dör. Dessa nervceller producerar normalt dopamin, en signalsubstans som är avgörande för att kontrollera rörelser och samspelet mellan muskler och nerver. När dopaminnivåerna sjunker uppstår de typiska rörelsestörningar som kännetecknar sjukdomen.

Parkinsons sjukdom är en av de vanligaste neurodegenerativa sjukdomarna i världen. Personer i åldern 60 år och äldre drabbas särskilt hårt, och risken ökar med stigande ålder. Enligt uppskattningar utvecklar en till två av 1.000 personer i den allmänna befolkningen sjukdomen, och bland personer över 60 år är siffran så hög som en till två av 100. Män är något mer benägna att drabbas än kvinnor. Även om Parkinsons sjukdom vanligtvis drabbar äldre människor kan den i sällsynta fall även drabba yngre vuxna.

Orsakerna till Parkinsons sjukdom är fortfarande inte helt klarlagda, men det är känt att flera faktorer samverkar. Sjukdomens kärna är den progressiva döden av dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, ett område i hjärnan som är viktigt för att kontrollera rörelser. Det är inte klarlagt varför dessa celler dör. Både genetiska faktorer och miljöfaktorer kan spela en roll. Cirka 5-10 procent av fallen kan spåras tillbaka till genetiska förändringar, t.ex. mutationer i vissa gener som LRRK2, PINK1 eller SNCA. I de flesta fall rör det sig dock inte om en tydligt ärftlig form av Parkinsons sjukdom, utan snarare om en ökad mottaglighet. Miljöfaktorer misstänks också öka risken. Hit hör långvarig exponering för bekämpningsmedel och vissa kemikalier, t.ex. sådana som används inom jordbruket. Skallskador, tungmetaller och lösningsmedel diskuteras också som möjliga riskfaktorer. Ingen av dessa faktorer leder dock nödvändigtvis ensamt till sjukdomen, utan det verkar snarare vara samspelet mellan olika influenser som är avgörande.

Parkinsons sjukdom är obotlig

En annan viktig riskfaktor är åldern. Ju äldre en person blir, desto mer mottagliga verkar nervcellerna vara för skador, eftersom kroppens självreparationsmekanismer minskar med tiden. Dessutom spelar biologiska processer en roll, t.ex. felveckning av vissa proteiner som alfa-synuklein. Dessa kan ansamlas i nervceller och bilda så kallade Lewy-kroppar, som stör cellfunktionen. Oxidativ stress, dvs. ansamling av skadliga fria radikaler, samt kroniska inflammatoriska processer i hjärnan verkar också bidra till nervcellsskador. Sammantaget anses Parkinsons sjukdom orsakas av ett komplext samspel mellan olika genetiska, biologiska och miljömässiga faktorer, vars exakta betydelse fortfarande undersöks intensivt av forskare.

Sjukdomstecknen utvecklas vanligen gradvis och förbises ofta till en början. De klassiska huvudsymtomen är tremor (skakningar) i vila, muskelstelhet (rigiditet), långsamma rörelser (bradykinesi) och postural instabilitet. Många personer med Parkinsons sjukdom märker också förändringar i ansiktsuttrycket, kortare steg när de går eller svårigheter att initiera rörelser. Utöver dessa motoriska symtom förekommer ofta icke-motoriska symtom som sömnstörningar, depressiva stämningar, luktförlust eller autonoma problem som förstoppning, ibland till och med åratal innan de motoriska symtomen börjar.

Behandlingen av Parkinsons sjukdom syftar till att lindra symtomen och upprätthålla livskvaliteten så länge som möjligt, eftersom sjukdomen för närvarande är obotlig. Behandlingen inriktas på läkemedelsbehandling, framför allt med L-dopa, som omvandlas till dopamin i hjärnan och delvis kompenserar för den bristande dopaminproduktionen. Andra mediciner som dopaminagonister eller MAO-B-hämmare kan användas som komplement. Vid långt framskriden Parkinsons sjukdom eller om medicineringen inte är tillräckligt effektiv kan även djup hjärnstimulering (DBS) övervägas – ett kirurgiskt ingrepp där fina elektroder stimulerar specifika regioner i hjärnan och därigenom förbättrar symtomen. Dessutom spelar icke-läkemedelsbaserade åtgärder en viktig roll: sjukgymnastik stöder rörlighet och balans, talterapi hjälper till med tal- och sväljningsstörningar och arbetsterapi underlättar vardagen. Psykologisk rådgivning och socialt stöd kan också vara värdefullt.

Hur sömnapné påverkar hjärnan

Den nya studien tyder på att långvarig obehandlad sömnapné kan bidra till en högre risk för Parkinsons sjukdom. Även efter att ha tagit hänsyn till viktiga faktorer som fetma, ålder och högt blodtryck fann forskarna fortfarande en tydlig koppling mellan obehandlad sömnapné och Parkinsons sjukdom. Bland de miljontals veteraner som lider av sömnapné löpte de som inte fick CPAP-behandling nästan dubbelt så stor risk att utveckla Parkinsons sjukdom som de som fick denna behandling. ”Det här betyder inte att du garanterat kommer att utveckla Parkinsons sjukdom, men det ökar risken avsevärt”, säger Gregory Scott, M.D., Ph.D., biträdande professor i patologi vid OHSU School of Medicine och patolog vid VA Portland, som är medförfattare till studien.

Sömnapné är en sömnrelaterad andningsstörning där andningen upprepade gånger stannar upp under sömnen. Dessa pauser uppstår antingen för att luftvägarna tillfälligt blockeras(obstruktiv sömnapné, OSA) eller för att hjärnan tillfälligt slutar skicka signaler om att andas (central sömnapné, CSA). Den obstruktiva formen är den vanligaste. Andningsuppehållen gör att syrehalten i blodet sjunker och kroppen reagerar med korta väckningsreaktioner som upprepade gånger avbryter sömnen – ofta utan att den drabbade är medveten om det. Typiska symtom är högljudda, oregelbundna snarkningar, observerade andningsuppehåll, sömnighet på dagtid, koncentrationssvårigheter, huvudvärk på morgonen eller muntorrhet efter uppvaknandet. Obehandlad sömnapné kan öka den långsiktiga risken för högt blodtryck, hjärtarytmi, stroke och ämnesomsättningssjukdomar.

Sömnapné är relativt vanligt. Obstruktiv sömnapné drabbar uppskattningsvis 5-10% av alla vuxna, frekvensen ökar med åldern och män drabbas något oftare än kvinnor. Risken ökar ytterligare hos överviktiga personer. Central sömnapné är mycket mindre vanligt och uppträder ofta i samband med vissa redan existerande tillstånd som hjärtsvikt eller neurologiska störningar. Beroende på hur allvarliga de är kan själva andningsuppehållen vara från några sekunder till en minut och inträffar vanligtvis flera gånger per timme. Lindriga former kan omfatta cirka 5-15 andningsuppehåll per timme, måttliga former 15-30 och svåra former till och med mer än 30 andningsuppehåll per sömntimme. Dessa upprepade avbrott förklarar varför de drabbade ofta är utmattade trots att de antas få tillräckligt med sömn.

Veteraner rapporterar betydande fördelar med CPAP

”Om du slutar andas och dina syrenivåer inte är på en normal nivå fungerar dina nervceller förmodligen inte heller på en normal nivå”, säger huvudförfattaren Lee Neilson, M.D., biträdande professor i neurologi vid OHSU och neurolog vid Portland VA. ”När man lägger ihop detta natt efter natt, år efter år, kan det förklara varför man genom att korrigera problemet med CPAP kan bygga upp en viss motståndskraft mot neurodegenerativa sjukdomar, inklusive Parkinsons.”

Neilson säger att resultaten understryker vikten av att prioritera sömnhälsa för sina patienter, särskilt med tanke på den ökade risken för Parkinsons sjukdom som lyfts fram i studien. Scott noterade att vissa personer med sömnapné är ovilliga att använda CPAP, men betonade att många veteraner har haft mycket positiva erfarenheter av utrustningen. ”De veteraner som använder sin CPAP-apparat älskar den”, förklarar han. ”De berättar om den för andra. De mår bättre, de är mindre trötta. Om andra känner till den minskade risken för Parkinsons sjukdom kan det få personer med sömnapné att prova CPAP i ännu större utsträckning.”

En förändrad dygnsrytm förvärrar Parkinsons sjukdom

Kronisk söm nbrist och oregelbundna sömn- och vakenhetscykler kan vara riskfaktorer för Parkinsons sjukdom, enligt forskning från Lewis Katz School of Medicine vid Temple University (LKSOM). Med hjälp av en djurmodell visade forskarna att störningar i dygnsrytmen som förekommer innan Parkinsons sjukdom bryter ut dramatiskt förvärrar de motoriska och inlärningsmässiga funktionsnedsättningar som sjukdomen orsakar. Efter 60 års ålder är de flesta fall av Parkinsons sjukdom idiopatiska, vilket innebär att orsaken till sjukdomen är okänd. Vissa experter tror att sjukdomen i dessa fall uppstår genom ett samspel mellan gener och miljöriskfaktorer. De senare inkluderar kronisk stress, sömnstörningar och störningar i dygnsrytmen, som alla försämrar centrala nervsystemets funktion och kan bidra till den patologi som kännetecknar Parkinsons sjukdom.

Forskarna undersökte vilken roll förändrad dygnsrytm spelar med hjälp av en etablerad musmodell för Parkinsons sjukdom, där behandling med MPTP, ett neurotoxin, återskapar aspekter av sjukdomen hos möss. Forskarna delade in djuren i två grupper. Den första gruppen, kontrollgruppen, utsattes för en regelbunden dygnsrytm, med 12 timmars ljus följt av 12 timmars mörker varje dag. I den andra gruppen förändrades dygnsrytmen genom daglig exponering för 20 timmars ljus följt av endast fyra timmars mörker. Efter 60 dagar behandlades några djur från varje grupp med MPTP. Bedömningar av rörelse och beteende visade att alla MPTP-behandlade möss utvecklade Parkinsons sjukdom, men djur med förändrad dygnsrytm uppvisade betydande inlärningssvårigheter. De uppvisade också allvarliga motoriska brister med drastiska försämringar i motorisk koordination och motorisk inlärningsförmåga – mycket värre än de brister som observerades hos MPTP-behandlade möss med normal dygnsrytm.

För att förstå varför störningar i dygnsrytmen förvärrar Parkinsons sjukdom undersökte forskarna hjärnan hos de drabbade mössen. I en region som kallas substantia nigra observerade de en betydande minskning av de nervceller som producerar dopamin, vars förlust är ett viktigt molekylärt kännetecken för Parkinsons sjukdom. Substantia nigra är epicentrum för Parkinsons sjukdom. Normalt dör cellerna i denna del av hjärnan, men vår studie visar att störningar i dygnsrytmen påskyndar celldöden där. Dessutom var celler som kallas mikroglia, som normalt skyddar nervcellerna, överaktiva hos MPTP-behandlade möss med störd dygnsrytm. Överaktivering av mikroglia kan faktiskt förvärra neuroinflammation och potentiellt påskynda utvecklingen av Parkinsons sjukdom.