Dålig sömnkvalitet kan påverka minnet negativt. Forskning har redan visat att variationer i nattens sömnlängd och försämrad sömnkvalitet försämrar äldre personers förmåga att återkalla information om tidigare händelser. Det har varit känt i årtionden att viktiga processer sker under sömnen när det gäller att konsolidera minnet och stärka minnesbilderna. Aktuell forskning tyder på att vissa sömnstörningar, såsom sömnapné, kan påverka minnesfunktionen.

Samband mellan sömnapné, minnesfunktion och risk för Alzheimers

Ett forskarteam under ledning av University of California, Irvine, har upptäckt ett samband mellan frekvensen av sömnapnéepisoder under REM-fasen och graden av nedsatt verbalt minne hos äldre vuxna som löper risk att drabbas av Alzheimers sjukdom. Verbalt minne avser den kognitiva förmågan att behålla och återkalla information i form av talade ord eller skriven text, och är särskilt utsatt för Alzheimers sjukdom.

Studien, som nyligen publicerades online i tidskriften Alzheimer’s Research & Therapy, upptäckte ett specifikt samband mellan svårighetsgraden av sömnapné – när andningen stannar av under sömnen – och nedsatt kognitiv förmåga. Högre nivåer under REM-faser jämfört med icke-REM-faser var förknippade med sämre minnesprestanda. Dessa resultat identifierade de specifika egenskaperna hos sömnapné som är relaterade till minnet, vilket är viktigt eftersom händelser som inträffar under REM-sömn ofta förbises eller bagatelliseras kliniskt.

De flesta sömntimmarna infaller inte under REM-sömn, vilket innebär att det totala genomsnittet för apnéernas svårighetsgrad kan verka betydligt lägre än vad som normalt observeras under REM-sömn. Detta innebär att personer i riskgruppen kan feldiagnostiseras och behandlas felaktigt eftersom dagens bedömningsstandarder inte är inriktade på apnéernas svårighetsgrad i specifika sömnstadier.

Dessutom fann forskarna att en större andel av apnéhändelserna hos kvinnor inträffar under REM-sömn än hos män, vilket möjligen bidrar till deras högre risk för Alzheimers sjukdom. I studien deltog 81 medelålders och äldre vuxna från Wisconsin Alzheimer’s Disease Research Center med förhöjda riskfaktorer, varav 62 procent var kvinnor. Deltagarna genomgick polysomnografi – en omfattande undersökning som registrerar hjärnvågor, ögonrörelser, muskelaktivitet, syrenivåer i blodet, hjärtfrekvens och andning under sömnen – samt en bedömning av det verbala minnet.

Resultaten visade att apnéhändelser under REM-fasen är en avgörande faktor som bidrar till försämringen av det verbala minnet, särskilt hos personer med en genetisk predisposition för Alzheimers sjukdom och hos dem med en familjehistoria av sjukdomen. Dessa fynd belyser det komplexa sambandet mellan sömnapné, minnesfunktion och risken för Alzheimers. Enligt forskarna är det avgörande att identifiera och behandla REM-specifika händelser för att kunna utveckla proaktiva, individanpassade metoder för utvärdering och behandling som är skräddarsydda efter individuella sömnmönster.