Ett läkemedel som kallas sultiam kan hjälpa personer med obstruktiv sömnapné att andas lättare på natten och sova bättre överlag. Resultaten kommer från en europeisk klinisk studie där Göteborgs universitet spelade en nyckelroll. Forskarna menar att resultaten öppnar upp för läkemedelsbehandling av patienter som har svårt att tolerera CPAP-masker.

Studieresultaten publicerades i The Lancet. Totalt deltog 298 personer med måttlig till svår sömnapné i studien. En fjärdedel av deltagarna fick placebo, medan resten behandlades med varierande doser av sultiam. Studien genomfördes i fyra europeiska länder och följde en dubbelblind design, vilket innebär att varken deltagarna eller forskarna visste vem som fick det aktiva läkemedlet.

Effekten av sultiam

Sultiam tillhör gruppen så kallade karboanhydrashämmare – det är aktiva substanser som påverkar ett enzym i kroppen som bland annat är involverat i regleringen av syra-basbalansen. Detta enzym (karboanhydras) spelar en roll i hur kroppen reagerar på koldioxid (CO₂) och syre. När sultiam hämmar detta system får det kroppen att reagera mer känsligt på stigande CO₂-nivåer. Enkelt uttryckt: andningsdriften förstärks.

Det är just här den potentiella fördelen ligger för obstruktiv sömnapné. Vid detta tillstånd uppstår andningsuppehåll på natten eftersom luftvägarna kollapsar. Även om sultiam inte verkar direkt på luftvägarna kan det:

• stabilisera andningen
• minska frekvensen av andningsuppehåll
• förbättra syrenivåerna i blodet

Som ett resultat sover patienterna ofta bättre och vaknar mindre ofta.

Studie visar signifikant minskning av andningsuppehåll

Patienter som fick högre doser av Sulthiame upplevde upp till 47 procent färre andningsuppehåll under sömnen jämfört med dem som fick placebo. De uppvisade också förbättrade syrenivåer under natten. Sulthiame verkar fungera genom att stabilisera kroppens egen andningskontroll och öka andningsdriften. Detta bidrar till att minska sannolikheten för att de övre luftvägarna kollapsar under sömnen, vilket är den främsta orsaken till obstruktiv sömnapné. De flesta biverkningar som rapporterades under studien var milda och övergående.

Jan Hedner, professor i lungmedicin vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, hade en ledande roll i studien. – Vi har arbetat med denna behandlingsstrategi under lång tid, och resultaten visar att sömnapné faktiskt kan påverkas farmakologiskt. Detta känns som ett genombrott, och vi ser nu fram emot större och mer långsiktiga studier för att avgöra om effekten kvarstår över tid och om behandlingen är säker för bredare patientgrupper, säger Jan Hedner. Ludger Grote och Kaj Stenlöf från Göteborgs universitet bidrog också väsentligt till forskningen.

Sömnapné kan ha betydande hälsokonsekvenser

Obstruktiv sömnapné är ett vanligt men ofta underskattat tillstånd där de övre luftvägarna upprepade gånger kollapsar under sömnen. Under dessa episoder slappnar musklerna i halsen av så mycket att luftvägarna blockeras delvis eller helt. Detta leder till korta andningsuppehåll som kan pågå från några sekunder till över en minut. Kroppen reagerar med en uppvakningsreaktion som gör att andningen återupptas – oftast utan att den drabbade minns det nästa morgon.

Dessa upprepade avbrott gör att sömnen blir mycket fragmenterad, vilket hindrar den från att fylla sin återhämtande funktion. Samtidigt sjunker syrenivån i blodet under dessa andningspauser, vilket försätter kroppen i ett tillstånd av kronisk stress. Bland annat aktiverar detta det sympatiska nervsystemet – kroppens ”stressläge” – och leder till ökad utsöndring av stresshormoner.

På lång sikt kan detta få betydande hälsokonsekvenser. Obstruktiv sömnapné är nära kopplad till högt blodtryck, eftersom de nattliga sjunkningarna i syrenivåer och stressreaktionerna kan höja blodtrycket permanent. Risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar också, eftersom blodkärlen och hjärtat skadas av upprepad syrebrist och stress. Risken för stroke är också förhöjd. Dessutom påverkar tillståndet ämnesomsättningen. Nedsatt sömnkvalitet och hormonella förändringar kan minska insulinkänsligheten, vilket ökar risken för typ 2-diabetes. Sammantaget är det uppenbart att obehandlad sömnapné inte bara försämrar livskvaliteten genom dagtidssömnighet och koncentrationsproblem, utan också kan leda till allvarliga kroniska tillstånd på lång sikt.

Många patienter tål inte CPAP-behandling

Även om sömnapné är utbrett finns det för närvarande inga läkemedel som direkt behandlar den underliggande orsaken. Den vanligaste behandlingen är kontinuerligt positivt luftvägstryck (CPAP), som använder en mask för att hålla luftvägarna öppna under sömnen. CPAP är visserligen mycket effektivt, men många patienter har svårt att använda det. Upp till hälften av patienterna slutar använda apparaten inom ett år eftersom masken är obekväm eller stör sömnen.

Ett alternativ, särskilt vid mild till måttlig sömnapné, är speciella tandskenor som kallas mandibulära framskjutningsskenor. Dessa håller underkäken något framskjuten under sömnen, vilket håller halsen öppen och underlättar andningen. Många patienter upplever denna metod som bekvämare, även om dess effektivitet kan vara något lägre än CPAP-behandlingen. Dessutom spelar livsstilsförändringar en viktig roll. Övervikt är i synnerhet en betydande riskfaktor, vilket är anledningen till att viktminskning ofta kan leda till en markant förbättring av symtomen. Att undvika alkohol på kvällen, regelbunden fysisk aktivitet och att sova på sidan kan också bidra till att minska andningsuppehållen.

I vissa fall kan även kirurgiska ingrepp övervägas, till exempel vid anatomiska avvikelser som förstorade tonsiller eller en trång hals. Målet med sådana operationer är att permanent vidga luftvägarna. Ett annat modernt behandlingsalternativ är så kallad nervstimulering, där en liten pacemaker implanteras för att aktivera tungmusklerna under sömnen och därmed förhindra att tungan faller bakåt.

Läkemedelsbehandlingar är för närvarande fortfarande under utveckling och har hittills spelat en mindre roll. Sulthiame är ett redan godkänt läkemedel som har använts för att behandla en form av epilepsi hos barn. Forskare undersöker nu om det också skulle kunna användas för farmakologisk behandling av sömnapné.