Har du någonsin känt dig trög och obekväm efter en långdistansflygning eller ett nattskift? En ny studie från University of Surrey och University of Aberdeen har visat att störningar i vår inre klocka, som de som uppstår vid jetlag, påverkar vår ämnesomsättning – om än i mindre utsträckning än trötthet och huvudklockan i hjärnan. Studien, som leddes av professor Jonathan Johnston vid University of Surrey och professor Alexandra Johnstone vid University of Aberdeen, omfattade ett kontrollerat experiment där deltagarna fick uppleva en fem timmars förskjutning av sina läggtider och måltider.
Även små tidsskillnader kan påverka din ämnesomsättning
Studien, som publicerades i iScience, visar att tidsförskjutningarna resulterar i:
- Lägre energiförbrukning vid bearbetning av måltider
- Förändringar i blodsocker- och fettnivåer
- Långsammare frisättning av frukostinnehållet från magen
Dessa metaboliska effekter var dock endast tillfälliga och återhämtade sig i stort sett inom 2-3 dagar efter den 5 timmar långa tidsförskjutningen. Detta stod i skarp kontrast till huvudklockan i hjärnan, liksom känslor av sömnighet och vakenhet, som inte hade återhämtat sig inom fem dagar efter fem timmars tidsförskjutning.
Enligt professor Jonathan Johnston, professor i kronobiologi och integrativ fysiologi vid University of Surrey, belyser denna forskning vikten av att upprätthålla ett regelbundet sömnschema, särskilt i vår snabba värld där långa resor och skiftarbete hör till vardagen. Även en liten tidsskillnad kan påverka många aspekter av ämnesomsättningen, men det verkar nu som om de metaboliska effekterna av jetlag återhämtar sig mycket snabbare än försämringen av sömn och vakenhet. Att förstå hur dygnsrytmen påverkar hälsan kan hjälpa oss att göra välgrundade livsstilsval. Genom att optimera våra sömn- och matvanor kan vi förbättra vårt allmänna välbefinnande.
Jetlag-störningar i samband med skiftarbete kan orsaka förändringar i hjärnan som ökar aptiten
Forskare har i en studie ledd av University of Bristol upptäckt varför nattskiftsarbete är förknippat med förändringar i aptiten. Resultaten, som publiceras i Communications Biology, kan hjälpa miljontals människor som arbetar natt och kämpar med viktökning.
Forskare från Bristol och University of Occupational and Environmental Health i Japan ville ta reda på hur en ”cirkadisk feljustering” – ett fenomen som ofta förknippas med ”jetlag”, där kroppens biologiska klocka störs – påverkar de hormoner som ansvarar för att reglera aptiten. I denna studie, som är vanlig bland nattskiftsarbetare, visar det internationella teamet hur en cirkadisk feljustering kan förändra hjärnans hormonella kontroll av hunger på ett djupgående sätt till nackdel för den metaboliska hälsan. Teamet fokuserade på glukokortikoidhormoner i binjurarna, som reglerar många fysiologiska funktioner, inklusive ämnesomsättning och aptit. Glukokortikoider är kända för att direkt reglera en grupp hjärnpeptider som styr aptitbeteendet, där vissa ökar aptiten (orexigena) och andra minskar aptiten (anorexigena).
I ett djurmodellexperiment som inkluderade en kontrollgrupp och en ”jetlag”-fasförskjuten grupp fann teamet att felaktig justering mellan ljusa och mörka signaler orsakade att de orexigena hypotalamiska neuropeptiderna (NPY) i den fasförskjutna gruppen blev dysreglerade, vilket ledde till ökat sug efter att äta betydligt mer under den inaktiva fasen av dagen. Teamet fann att råttorna i kontrollgruppen konsumerade 88,4% av sitt dagliga matintag under sin aktiva fas och endast 11,6% under sin inaktiva fas. Däremot konsumerade den jetlaggade gruppen 53,8% av sina dagliga kalorier under sin inaktiva fas (utan en ökning av aktiviteten under denna tid). Detta var nästan fem gånger (460%) mer än vad kontrollgruppen konsumerade under sin inaktiva fas. Dessa resultat visar att tidpunkten för matintaget spelar roll.
Utveckling av interventionsstrategier
Den här upptäckten visar hur fullständigt och signifikant neuropeptiderna störs när de dagliga glukokortikoidnivåerna inte matchar ljus-mörker-signalerna. Författarna noterar dock att de neuropeptider som identifierats i denna studie kan vara lovande mål för läkemedelsbehandlingar som är lämpliga för ätstörningar och fetma. Dr Becky Conway-Campbell, forskare vid Bristol Medical School: Translational Health Sciences (THS) och huvudförfattare till studien, säger hon: ”För människor som arbetar natt kan en omvänd kroppsklocka ha förödande effekter på deras hälsa.”
För personer som arbetar nattskift under lång tid rekommenderar forskarna att de utsätts för så mycket dagsljus som möjligt, att de ägnar sig åt konditionsträning och att de äter på regelbundna tider. Hjärnans interna budskap som ökar aptiten är dock svåra att åsidosätta genom disciplin eller rutin. Därför håller forskarna för närvarande på att utveckla studier för att utvärdera räddningsstrategier och farmakologiska medel för intervention. De hoppas att deras resultat också kommer att ge nya insikter i hur kronisk stress och sömnstörningar leder till överdriven kaloriförbrukning.
Stafford Lightman, professor i medicin vid Bristol Medical School: THS och medförfattare till studien, tillägger: ”Binjurehormonet kortikosteron, som normalt utsöndras under dygnet, är en viktig faktor i den dagliga kontrollen av aptitreglerande hjärnpeptider. Studien visar att störningar av normala kroppsrytmer i sin tur stör den normala aptitregleringen på ett sätt som åtminstone delvis beror på desynkroni mellan binjurehormonproduktionen och zeitgeber-signalerna.
