Människor som sover dåligt löper större risk än andra att få en hjärna som ser äldre ut än vad den egentligen är. Det visar en omfattande studie från Karolinska Institutet. Ökad inflammatorisk aktivitet i kroppen skulle delvis kunna förklara detta samband.
Dålig sömn är förknippat med demens, men det är oklart om ohälsosamma sömnvanor bidrar till utvecklingen av demens eller snarare är tidiga symtom på sjukdomen. I en ny studie har forskare från Karolinska Institutet undersökt sambandet mellan sömnegenskaper och hjärnans skenbara ålder i förhållande till dess kronologiska ålder. I studien ingick 27.500 medelålders och äldre personer från UK Biobank som genomgick magnetisk resonanstomografi (MRT) av hjärnan. Med hjälp av maskininlärning uppskattade forskarna hjärnans biologiska ålder baserat på över tusen MR-fenotyper av hjärnan.
Hur sömn och hjärna hänger ihop
Hjärnan spelar en central roll i sömnen och påverkar den på flera nivåer. I hypotalamus finns den suprachiasmatiska kärnan, som fungerar som en inre klocka. Den registrerar ljus via ögonen och styr på så sätt vår vakenhets- och sömnrytm, bland annat genom att reglera hormoner som melatonin, som främjar trötthet. Samtidigt ansamlas molekylen adenosin i hjärnan under vakenheten, vilket skapar ett så kallat sömntryck: ju mer adenosin, desto större sömnbehov. Det retikulära aktiveringssystemet i hjärnstammen håller oss vakna, medan VLPO-kärnan i hypotalamus framkallar sömn. Olika neurotransmittorer spelar en roll i detta: GABA främjar avslappning och sömn, serotonin stöder sömn- och vakenhetsrytmen och orexin håller oss vakna – ett fel kan leda till narkolepsi.

Dålig sömn kan påverka hjärnan på många olika och ibland djupgående sätt. Om vi regelbundet får otillräcklig sömn eller sömn av dålig kvalitet rubbas den känsliga balansen mellan hjärnans funktioner. Först och främst påverkas minnet och inlärningsförmågan negativt. Under sömnen bearbetas och lagras information i långtidsminnet: Fakta och motoriska färdigheter i djupsömnen, känslomässiga upplevelser och kreativa idéer i REM-sömnen. Om denna sömn uteblir blir det svårare att hålla kvar ny information och svårare att återkalla befintliga minnen.
Även den emotionella regleringen störs. Kronisk sömnbrist ökar irritabilitet, ångest och depressiva symtom eftersom hjärnan har sämre förmåga att bearbeta känslor och dämpa stressreaktioner. Dessutom försämras den kognitiva prestationsförmågan: koncentration, uppmärksamhet, problemlösningsförmåga och reaktionstid minskar. Hjärnan arbetar mindre effektivt och besluten blir mer impulsiva eller felbenägna. En annan viktig punkt är ”rensningen” av hjärnan via det glymfatiska systemet. Under djupsömnen avlägsnas avfallsprodukter som beta-amyloid och tau-proteiner. Dessa ämnen ansamlas om vi sover dåligt under långa perioder, vilket kan öka risken för neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers. Dålig sömn påverkar också själva hjärnans strukturer: Studier visar att kronisk sömnbrist är förknippad med förändringar i områden som hippocampus (för minnet) och prefrontala cortex (för beslutsfattande och impulskontroll).
Mild inflammation
Sömnkvaliteten hos deltagarna i studien bedömdes utifrån fem självrapporterade faktorer: kronotyp (morgon- eller kvällsmänniska), sömnlängd, sömnlöshet, snarkning och sömnighet på dagtid. De delades sedan in i tre grupper: hälsosam (≥4 poäng), måttlig (2-3 poäng) eller dålig (≤1 poäng) sömn. ”Skillnaden mellan hjärnans ålder och den kronologiska åldern ökade med cirka sex månader för varje poängs minskning av poängen för hälsosam sömn”, säger Abigail Dove, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet, som ledde studien. ”Personer med dålig sömn hade hjärnor som i genomsnitt var ett år äldre än deras faktiska ålder.”

Andra möjliga mekanismer som skulle kunna förklara sambandet är negativa effekter på hjärnans avfallshanteringssystem, som främst är aktivt under sömnen, eller att dålig sömn påverkar hjärt-kärlhälsan, som i sin tur kan ha en negativ inverkan på hjärnan. Deltagarna i UK Biobank är friskare än den brittiska befolkningen i allmänhet, vilket kan begränsa resultatens generaliserbarhet. En annan begränsning i studien är att resultaten baseras på självrapporterade sömndata. Studien genomfördes i samarbete med forskare från Gymnastik- och idrottshögskolan i Sverige, Tianjin Medical University och Sichuan University i Kina.
Riskfaktorer för förtida åldrande av hjärnan
Genom att uppskatta människors hjärnålder från MR-undersökningar med hjälp av maskininlärning har ett team lett av forskare vid UCL identifierat flera riskfaktorer för förtida åldrande av hjärnan. De fann att sämre kardiovaskulär hälsa vid 36 års ålder förutspådde högre hjärnålder senare i livet, medan män också tenderade att ha äldre hjärnor än kvinnor i samma ålder, rapporterar de i The Lancet Healthy Longevity.
Äldre hjärnålder var förknippad med något sämre resultat på kognitiva tester och förutspådde också ökad hjärnkrympning (atrofi) under de följande två åren, vilket tyder på att det kan vara en viktig klinisk markör för personer som riskerar kognitiv försämring eller andra hjärnsjukdomar. Huvudförfattaren professor Jonathan Schott (UCL Dementia Research Centre, UCL Queen Square Institute of Neurology) säger: ”Vi fann att trots att alla personer i studien hade mycket liknande faktiska åldrar, fanns det mycket stora skillnader i hur gamla datormodellen uppskattade att deras hjärnor var. Vi hoppas att den här tekniken en dag kan bli ett användbart verktyg för att identifiera personer som riskerar att åldras snabbare, så att de tidigt kan erbjudas riktade förebyggande strategier för att förbättra sin hjärnhälsa.”Forskarna använde en etablerad MR-baserad maskininlärningsmodell för att uppskatta hjärnåldern hos deltagarna i den Alzheimer’s Research UK-finansierade Insight-46-studien, som leddes av professor Schott. Deltagarna i Insight-46-studien hämtades från 1946 års brittiska födelsekohort i Medical Research Councils National Survey of Health and Development (NSHD). Eftersom deltagarna hade varit med i studien under hela sitt liv kunde forskarna jämföra deras nuvarande hjärnålder med olika faktorer från hela deras liv. Deltagarna var alla mellan 69 och 72 år gamla, men deras uppskattade hjärnålder varierade mellan 46 och 93 år.

Forskarna fann också att högre ålder i hjärnan var förknippat med högre nivåer av neurofilament light (NfL)-protein i blodet. Förhöjda nivåer av NfL antas bero på nervskador och betraktas allt oftare som en användbar markör för neurodegeneration. Dr Sara Imarisio, forskningschef vid Alzheimer’s Research UK, säger: ”Insight 46-studien bidrar till att vi lär oss mer om de komplexa sambanden mellan de olika faktorer som påverkar hjärnans hälsa under människors livstid. Med hjälp av maskininlärning har forskarna i denna studie funnit ytterligare bevis för att sämre hjärthälsa mitt i livet är förknippat med större hjärnkrympning senare i livet.”
Andra negativa faktorer
För tidigt åldrande av hjärnan kan också främjas av andra riskfaktorer, som vanligtvis förstärker varandra, t.ex. spelar kosten en avgörande roll: hög konsumtion av socker och fett, brist på omega-3-fettsyror, vitaminer eller antioxidanter kan främja inflammation i hjärnan och minska neuroplasticiteten. Brist på motion är också skadligt, eftersom fysisk aktivitet förbättrar blodflödet till hjärnan, stimulerar tillväxten av nya nervceller och stärker de kognitiva funktionerna.
Kronisk stress och långvarig mental belastning leder till en överproduktion av kortisol, som kan skada särskilt känsliga hjärnregioner som hippocampus och prefrontala cortex, vilket försämrar minnet, inlärningsförmågan och den emotionella regleringen. Dessutom ökar rökning, överdriven alkoholkonsumtion och andra droger neuronal toxicitet och främjar inflammation, vilket ökar risken för kognitiv nedgång och neurodegenerativa sjukdomar, medan sociala faktorer och mental underutmaning också spelar en roll: de som har få sociala kontakter eller knappast utmanas mentalt erbjuder hjärnan mindre stimulans, vilket kan minska den kognitiva prestationen. Slutligen bidrar miljöfaktorer som luftföroreningar eller kronisk exponering för tungmetaller och giftiga kemikalier till inflammation och skador på hjärnan.






