Känslan av att ha ”sovit gott” beror inte enbart på hur länge man har sovit. Den speglar också hur djupt och oavbrutet man upplever att man har sovit. Forskarna förstår fortfarande inte helt vad som händer i hjärnan för att skapa denna känsla av djup, återhämtande vila. En ny studie av forskare vid IMT School for Advanced Studies Lucca, publicerad i PLOS Biology, pekar på en oväntad faktor. Drömmar, särskilt de som är levande och intensiva, kan faktiskt göra sömnen djupare och mer återhämtande istället för att störa den.

Varför vi drömmer

Varför vi drömmer är fortfarande inte helt klarlagt, men det finns flera väl dokumenterade teorier som kompletterar varandra. Drömmar uppstår främst under REM-sömnen. Under denna fas är hjärnan mycket aktiv – särskilt de områden som ansvarar för känslor och perception – medan den prefrontala cortex, som ansvarar för logiskt tänkande, är mindre aktiv. Det är därför drömmar ofta verkar intensiva, levande och samtidigt ologiska.

Bearbetningen av upplevelser och känslor spelar sannolikt en central roll. Hjärnan sorterar dagens intryck, kopplar samman ny information med befintliga minnen och stabiliserar dem – en process som kallas minneskonsolidering. Samtidigt kan drömmar bidra till att minska emotionell stress, bearbeta upplevelser och lösa problem. Dessutom finns det nyare teorier, såsom de som föreslagits av Erik Hoel. Hans ”hypotes om den överanpassade hjärnan” bygger på begreppet överanpassning från AI-forskningen. Enligt denna kan hjärnan använda drömmar för att förhindra att den anpassar sig för starkt till konkreta vardagsupplevelser. Drömmarnas ofta bisarra och förvrängda natur fungerar som en slags avsiktlig ”störning”: Hjärnan kombinerar intryck på ovanliga sätt, vilket gör det möjligt att känna igen mönster på ett bredare plan och tillämpa kunskap mer flexibelt på nya situationer. Sammantaget kan drömmar därför förstås som en blandning av minnesbearbetning, emotionell reglering och mental träning. Särskilt deras uppenbara ologik kan fylla en viktig funktion – nämligen att göra vårt tänkande mer anpassningsbart, kreativt och motståndskraftigt.

Djupsömn och hjärnaktivitet på nytt

I årtionden betraktades djupsömn som ett tillstånd där hjärnan i princip är ”avstängd”, med långsamma hjärnvågor, minimal aktivitet och låg medvetenhet. Enligt denna traditionella uppfattning innebar djupare sömn mindre hjärnaktivitet. Däremot förknippades drömmar vanligtvis med REM-sömn (Rapid Eye Movement) och betraktades som ett tecken på att hjärnan var delvis ”vaken”. Detta leder dock till en paradox. REM-sömn kännetecknas av intensiva drömmar och hjärnaktivitet som liknar den i vaket tillstånd, men ändå rapporterar människor ofta att denna fas fortfarande känns som djupsömn.

För att undersöka denna motsägelse analyserade forskarna 196 nattliga registreringar från 44 friska vuxna. Deltagarna sov i ett laboratorium medan deras hjärnaktivitet övervakades med hjälp av högupplöst elektroencefalografi (EEG). Uppgifterna kom från ett större projekt finansierat av ett startbidrag från Europeiska forskningsrådet (ERC) som undersökte hur olika typer av sensorisk stimulering påverkar sömnupplevelsen.

Drömmar och upplevd sömndjup

Under fyra nätter väcktes deltagarna mer än 1 000 gånger och ombads beskriva vad de hade upplevt omedelbart före uppvaknandet. De bedömde också hur djupt de trodde att de hade sovit och hur sömniga de kände sig. Resultaten visade att människor rapporterade den djupaste sömnen inte bara när de inte hade någon medveten upplevelse, utan också efter levande, uppslukande drömmar. Däremot förknippades ytlig sömn med minimala eller fragmenterade upplevelser, såsom en vag känsla av närvaro utan tydligt dröminnehåll. ”Med andra ord: inte all mental aktivitet under sömnen känns likadan – kvaliteten på upplevelsen, särskilt hur levande den är, verkar vara avgörande”, förklarar Giulio Bernardi, professor i neurovetenskap vid IMT School och huvudförfattare till studien. ”Detta tyder på att drömmar kan förändra hur hjärnaktiviteten tolkas av den sovande: ju mer levande drömmen är, desto djupare känns sömnen.”

Med andra ord: Drömmar kan hjälpa hjärnan att ”tolka” pågående aktivitet och klassificera den som säker, djup sömn, även när hjärnan aktivt bearbetar stimuli. Detta stöder tanken att drömmar inte bara är en bieffekt av sömnen, utan aktivt kan bidra till att förstärka den subjektiva upplevelsen av vila och djup sömn. Levande drömmar fungerar alltså som ett slags ”mentalt skydd”: de organiserar intern och extern aktivitet till en sammanhängande upplevelse, vilket får oss att känna oss mer utvilade och piggare – även om objektiva sömnmätningar endast visar minimala skillnader.

Hur drömmar kan upprätthålla djupsömn

Under natten framkom ytterligare en överraskande upptäckt. Även om de fysiologiska tecknen på sömntryck gradvis avtog, rapporterade deltagarna att deras sömn kändes djupare med tiden. Denna upplevda fördjupning var nära förknippad med en ökning av intensiteten i deras drömmar. Resultaten tyder på att drömupplevelser kan bidra till att upprätthålla känslan av djupsömn, även när kroppens biologiska behov av sömn minskar. Ju mer levande och uppslukande drömupplevelserna var, desto starkare upplevde deltagarna en känsla av djup, återhämtande sömn.

Intensiva drömmar kan också bidra till att upprätthålla en känsla av avskildhet från den yttre omgivningen – ett viktigt inslag i återhämtande sömn – även när delar av hjärnan förblir aktiva. I detta tillstånd – till exempel under bearbetningen av stimuli eller minnen– förmedlar en levande dröm till den sovande att hen sover ”skyddad” och isolerad från omgivningen. På detta sätt kan drömmar fungera som en inre buffert: de organiserar nervaktiviteten till meningsfulla, sammanhängande upplevelser, förhindrar att yttre eller inre störningar avbryter sömnkänslan och spelar därmed en avgörande roll för att sömnen faktiskt ska kännas återhämtande. Kort sagt: Drömmar verkar inte bara tjäna till bearbetning av minnen och känslor, utan också aktivt forma den subjektiva upplevelsen av djupsömn och stödja nattlig återhämtning.

Drömmar som ”sömnens väktare”

”Att förstå hur drömmar bidrar till känslan av djupsömn öppnar upp nya perspektiv på sömnhälsa och mentalt välbefinnande”, säger Bernardi. ”Om drömmar hjälper till att upprätthålla känslan av djupsömn, kan förändringar i drömmarna delvis förklara varför vissa människor känner att de sover dåligt, även när standardiserade objektiva sömnmått verkar normala. Istället för att bara vara en biprodukt av sömnen kan livliga drömmar hjälpa till att dämpa fluktuationer i hjärnaktiviteten och upprätthålla den subjektiva upplevelsen av djupsömn.” Denna idé återspeglar en långvarig hypotes inom sömnforskningen – och till och med inom klassisk psykoanalys – att drömmar kan fungera som ”sömnens väktare”.

Studien genomfördes som en del av ett bredare samarbete mellan IMT School, Scuola Superiore Sant’Anna i Pisa och Fondazione Gabriele Monasterio, där ett nytt sömnlaboratorium har inrättats för att sammanföra neurovetenskaplig och medicinsk expertis. Denna anläggning stöder ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för studiet av sömn och sömn-vakenhetscykeln och gör det möjligt för forskare att bättre förstå hur hjärnaktivitet interagerar med kroppsliga processer. Dessa fynd representerar ett första steg i denna riktning och lägger grunden för framtida forskning om hur dynamiken mellan hjärnan och kroppen formar sömnen hos både friska individer och personer med sömnstörningar.