Ett oregelbundet sömnschema i 40-årsåldern kan i det tysta lägga grunden till framtida hjärtproblem. Forskare som följde tusentals personer under ett decennium fann att personer med mycket oregelbundna läggdagsrutiner – särskilt om de sov mindre än åtta timmar – hade ungefär dubbelt så stor risk för allvarliga hjärt- och kärlhändelser som hjärtinfarkt eller stroke. Intressant nog handlade det inte främst om när personerna vaknade, utan snarare om hur oregelbunden deras läggdags var.

Varför regelbundna sänggåendetider kan vara viktiga för hjärtat

Om du går och lägger dig vid olika tider varje natt i medelåldern kan detta vara ett varningssignal för framtida hjärtproblem. Nya forskningsresultat från Uleåborgs universitet tyder på att betydande variationer i läggdags kan öka risken för allvarliga hjärt- och kärlhändelser avsevärt, särskilt bland personer som sover mindre än åtta timmar per natt. Studien fann ett starkt samband mellan oregelbundna läggdagsrutiner och en ökad sannolikhet för allvarliga hjärtkomplikationer. Personer som sov mindre än åtta timmar och vars sömnmönster varierade kraftigt löpte ungefär dubbelt så stor risk jämfört med dem som hade mer regelbundna sömnvanor. Däremot visade oregelbundna väckningstider inget tydligt samband med hjärtproblem. De allvarliga hjärt-kärlhändelserna i denna studie omfattade tillstånd som hjärtinfarkt eller stroke.

Detta är tillstånd där blodtillförseln till vitala organ plötsligt avbryts. En hjärtinfarkt inträffar vanligtvis när ett blodkärl i hjärtat förträngs eller blockeras helt. Som ett resultat får hjärtmuskeln för lite syre, vilket kan leda till bestående skador. Typiska symtom är bland annat svår bröstsmärta, andnöd eller en känsla av tryck över bröstet. En hjärninfarkt – ofta kallad ischemisk stroke – orsakas av en störning i blodflödet till hjärnan. De drabbade kan plötsligt uppleva förlamning, talproblem, yrsel eller synförlust. Båda tillstånden betraktas som medicinska akutsituationer och kräver snabb specialiserad behandling för att i möjligaste mån förhindra bestående skador eller livshotande konsekvenser.

”Tidigare studier har kopplat oregelbundna sömnvanor till risker för hjärthälsan, men detta är första gången vi separat har undersökt variationer i sänggåendetid, uppvakningstid och mittpunkten i sömnfasen – samt deras oberoende samband med allvarliga hjärtkomplikationer”, säger postdoktoranden Laura Nauha från Uleåborgs universitet.

Uppföljning av sömnvanor och långsiktig hälsa

Studien från Uleåborgs universitet följde totalt 3 231 personer från norra Finland under en exceptionellt lång period. Alla deltagare ingick i en födelsekohort från 1966 och var cirka 46 år gamla vid tidpunkten för sömnmätningen. Till skillnad från många tidigare studier registrerades sömnvanorna inte bara med hjälp av subjektiva frågeformulär utan mättes också objektivt med hjälp av aktivitetsmätare. Dessa enheter registrerade under en veckas tid när deltagarna gick och lade sig, när de vaknade och hur mycket deras sömntider varierade från dag till dag. Forskarna följde sedan deltagarnas hälsotillstånd i mer än tio år med hjälp av nationella hälsoregister. Detta gjorde det möjligt för dem att avgöra om personer med särskilt oregelbundna sömnrutiner hade större risk att utveckla allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, såsom hjärtinfarkt eller stroke, senare i livet. Sådana långsiktiga observationsstudier anses vara särskilt värdefulla eftersom de kan avslöja samband mellan vardagliga beteenden och framtida hälsorisker.

Enligt forskarna kan framför allt starkt varierande sänggåendetider belasta kroppens inre biologiska klocka. Denna så kallade dygnsrytm styr många vitala processer, däribland blodtryck, hjärtfrekvens, hormonbalans, ämnesomsättning och inflammatoriska reaktioner. Om sänggåendetiden ständigt varierar måste kroppen om och om igen anpassa sig, vilket på lång sikt kan leda till ökad belastning på hjärt- och kärlsystemet. Studiens resultat tyder därför på att det inte bara är sömnens längd som spelar roll, utan också regelbundenheten i sömnrytmen. Personer som går och lägger sig ungefär samma tid varje dag kan därmed bidra till stabiliteten i sina biologiska processer och främja sin hjärthälsa på lång sikt. Samtidigt betonar forskarna att detta är en statistisk korrelation och inte ett definitivt bevis på orsak och verkan. En regelbunden sömnrytm anses dock vara en livsstilsfaktor som många människor medvetet kan påverka.

För mycket – eller för lite – sömn ökar risken för hjärtinfarkt

Tidigare forskning från University of Colorado Boulder har redan visat att för lite – eller för mycket – sömn kan öka risken för hjärtinfarkt. Studien fann också att för individer med en hög genetisk risk för hjärtinfarkt kan 6 till 9 timmars sömn per natt motverka denna risk. För studien analyserade forskare från Massachusetts General Hospital och University of Manchester genetiska data, självrapporterade sömnvanor och journaler från 461 000 deltagare i UK Biobank i åldern 40 till 69 år som aldrig hade drabbats av en hjärtinfarkt, och följde dem sedan under en period av sju år. Jämfört med dem som sov 6 till 9 timmar per natt hade de som sov mindre än sex timmar 20 procent högre risk att drabbas av en hjärtinfarkt under studieperioden. För dem som sov mer än nio timmar var sannolikheten 34 procent högre. När forskarna fokuserade enbart på personer med en genetisk predisposition för hjärtsjukdom fann de att sex till nio timmars sömn per natt minskade risken för hjärtinfarkt med 18 procent.

För studien använde forskarna den omfattande datamängden från UK Biobank och kombinerade observations- och genetisk forskning för att undersöka frågan ur ett annat perspektiv. Efter att ha tagit hänsyn till 30 andra faktorer – inklusive kroppssammansättning, fysisk aktivitet, socioekonomisk status och psykisk hälsa – fann de att sömnlängden i sig påverkade risken för hjärtinfarkt oberoende av dessa andra faktorer. Ju mer sömnlängden avvek från intervallet 6 till 9 timmar, desto större var riskökningen. Till exempel hade personer som sov fem timmar per natt en 52 procent högre risk för hjärtinfarkt än de som sov 7 till 8 timmar, medan de som sov 10 timmar per natt hade dubbelt så stor risk att drabbas av hjärtinfarkt.

Med hjälp av en metod som kallas ”Mendelsk randomisering” undersökte forskarna sedan deltagarnas genetiska profiler för att avgöra om de som var genetiskt predisponerade för kort sömn hade en högre sannolikhet för hjärtinfarkt. Tjugosju genetiska varianter var associerade med kort sömn. De observerade liknande mönster och drog slutsatsen att genetiskt betingad kort sömnlängd är en riskfaktor för hjärtinfarkt.

Studien undersökte inte mekanismen genom vilken kort eller lång sömn kan öka risken för hjärtinfarkt, men tidigare studier har föreslagit några förklaringar. För lite sömn kan skada artärernas innervägg (endotelet), påverka bildandet av inflammatoriska celler i benmärgen och även leda till en ohälsosam kost och dåliga matvanor (vilket i sin tur kan påverka vikten och därmed hjärtats hälsa). För mycket sömn kan också öka inflammation i kroppen, vilket likaså är förknippat med hjärt-kärlsjukdomar. Författarna hoppas att studien ska öka medvetenheten bland läkare, hälsomyndigheter och allmänheten om sömnens fördelar för hjärtats hälsa.