Hur mycket sömn vi får har länge ansetts vara en viktig faktor för vår hälsa. Men en natts sömn handlar inte bara om ett visst antal timmar. Medan vi sover genomgår våra hjärnor olika sömnfaser som växlar flera gånger under natten. En ny, omfattande studie visar nu att denna sömnarkitektur också verkar ha ett samband med framtida hälsa.

Forskare vid Capital Medical University i Kina analyserade sömndata från 95 559 personer i UK Biobank. Deltagarna bar en rörelsesensor på handleden under sju dagar och nätter. Därefter analyserades data med hjälp av en djupinlärningsmetod för att uppskatta olika sömnfaser och andra sömnegenskaper.

Resultaten är anmärkningsvärda: Mer REM-sömn var statistiskt sett förknippat med en lägre risk för 83 olika sjukdomar. Mer djupsömn var också kopplat till en lägre risk för flera sjukdomar. Samtidigt var mycket kort sömntid, oregelbundna sömnmönster och längre perioder av vakenhet under natten förknippade med sämre hälsoutfall. Men vad ligger bakom dessa samband?

Sömn är mer än bara en klocka som tickar

Den som svarar ”sju timmar” på morgonfrågan ”Hur länge sov du?” beskriver bara en del av vad som hände under natten. Det beror på att sömnen består av olika faser. Enkelt uttryckt skiljer man mellan tre huvudkategorier: lätt sömn, djup sömn och REM-sömn. Dessa faser växlar under natten i återkommande cykler. REM-sömn är den fas där livliga drömmar förekommer särskilt ofta. REM står för ”Rapid Eye Movement”. Samtidigt är hjärnan ovanligt aktiv under denna fas.

Djupsömn, å andra sidan, ingår i den så kallade icke-REM-sömnen och beskrivs ofta som en särskilt återhämtande sömnfas. Under denna tid förändras hjärnaktiviteten avsevärt samtidigt som olika fysiska återhämtningsprocesser äger rum. Detta innebär att två personer båda kan tillbringa sju timmar i sängen och ändå ha något olika sömnstrukturer. Det var just dessa skillnader som forskarna ville undersöka närmare.

Nästan 100 000 personer observerades under flera år

För studien utgick forskarteamet från data från UK Biobank, en storskalig brittisk longitudinell studie. Den slutliga analysen omfattade 95 559 personer. Medelåldern var cirka 56 år. Deltagarna följdes sedan under en median på 8,9 år. Under denna period kunde forskarna använda hälsodata för att identifiera vilka sjukdomar som nyligen hade diagnostiserats.

Antalet undersökta hälsoegenskaper var särskilt omfattande. Forskarna beaktade 1 049 olika sjukdomsfenotyper och undersökte om vissa sömnegenskaper var statistiskt förknippade med deras senare uppkomst. På detta sätt gick studien betydligt längre än många traditionella sömnstudier, som till exempel endast fokuserar på hjärt-kärlsjukdomar, diabetes eller depression.

Hur mättes sömnen?

En viktig skillnad jämfört med många tidigare studier ligger i metoden för datainsamling. Deltagarna behövde inte varje morgon rapportera hur länge de hade sovit. Istället bar de en accelerometer på handleden. Dessa enheter registrerar rörelse. Med hjälp av en specialutvecklad deep learning-algoritm kallad SleepNet härleddes sedan olika sömnparametrar från rörelsedata. Dessa inkluderade REM-sömn, djupsömn, lätt sömn, total sömntid, nattliga vakna perioder och sömnens regelbundenhet. Detta har en fördel: Forskarna var inte enbart beroende av deltagarnas minnen.

Det finns dock också en viktig begränsning. En rörelsesensor på handleden är inte detsamma som sömnmätning i ett sömnlaboratorium. Vid traditionell polysomnografi registreras bland annat hjärnvågor, ögonrörelser och muskelaktivitet direkt. I denna studie uppskattades däremot sömnstadierna algoritmiskt utifrån accelerationsdata. Resultaten är därför intressanta men bör tolkas med detta i åtanke.

Mer REM-sömn var förknippat med en lägre sjukdomsrisk

Sambandet var särskilt tydligt för REM-sömn. Forskarna fann att en ökning av REM-sömnens varaktighet med ett interkvartilavstånd – motsvarande 47,6 minuter – var förknippad med en lägre risk för 83 sjukdomar. Dessa inkluderade tillstånd från olika kategorier, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, neurologiska störningar och andra hälsotillstånd. För vissa sjukdomar var de statistiska sambanden särskilt uttalade.

Till exempel var riskkvoten för hjärtsvikt 0,74. För demens var den 0,54. En riskkvot på 0,20 observerades för Parkinsons sjukdom. Dessa siffror bör dock inte tolkas som att exempelvis 47 minuters extra REM-sömn automatiskt halverar risken för demens. Riskkvoterna beskriver det statistiska sambandet inom denna studiepopulation. De bevisar inte att mer REM-sömn förebygger respektive tillstånd.

REM-sömn är av särskilt vetenskapligt intresse eftersom hjärnan är mycket aktiv under denna fas. I vissa avseenden liknar den neurala aktiviteten vaken tillståndet mer än under andra sömnfaser. REM-sömn förknippas bland annat med minneskonsolidering, emotionell bearbetning och vissa inlärningsprocesser. Detta betyder inte att enbart REM-sömn är ansvarig för dessa funktioner. Sömn är ett komplext samspel mellan olika faser. Den nya studien ger därför ytterligare belägg för att en balanserad sömnarkitektur kan vara relevant för hälsan.

Även djupsömnen visade intressanta samband

Det var inte bara REM-sömnen som stack ut. En längre varaktighet av djupsömn var förknippad med en lägre risk för sju sjukdomar. Dessa inkluderade bland annat typ 2-diabetes och svår depression. Ett samband observerades även för Parkinsons sjukdom. Exempelvis var riskkvoten 0,89 för typ 2-diabetes och 0,86 för svår depressiv sjukdom vid en interkvartilökning på 47,5 minuter i djupsömn.

Återigen är det viktigt att notera att studien visar på samband och inte bevisar någon skyddande effekt. Resultaten understryker dock att när man frågar sig: ”Får jag tillräckligt med sömn?”, handlar det kanske inte bara om det totala antalet timmar.

Särskilt uttalad var bristen på sömn

Resultaten för personer med mycket kort sömnlängd var särskilt slående. Forskarna undersökte sambandet mellan sömnlängd och 86 olika sjukdomsfenotyper. För 69 av dessa låg det intervall som uppvisade den lägsta observerade risken huvudsakligen mellan sex och åtta timmars sömn. Personer som sov mindre än fem timmar uppvisade däremot ett särskilt stort antal ogynnsamma samband.

I denna grupp konstaterades signifikanta ogynnsamma samband för 37 sjukdomar jämfört med referensgruppen på sex till åtta timmar. Detta innebär dock inte att alla behöver exakt sju timmars sömn. Det individuella sömnbehovet varierar. Ålder, genetiska faktorer, livsstil, hälsotillstånd och många andra faktorer spelar in. Studien visar snarare att mycket korta sömntider var förknippade med ett brett spektrum av hälsorisker i denna population.

Sömnrytmen verkar också spela en roll

En annan intressant aspekt av studien var frågan om hur regelbundet människor sover. Resultaten visade att större variationer från natt till natt var förknippade med en högre risk för flera sjukdomar. Större oregelbundenhet i sömnen kopplades bland annat till en högre risk för ångeststörningar och egentliga depressioner. Hur lång tid människor var vakna efter att ha somnat spelade också en roll.

Denna så kallade vakentid efter att man somnat – i fackjargongen kallad WASO, ”wake after sleep onset” – var förknippad med en ökad risk för sex tillstånd. Dessa inkluderade bland annat alkoholmissbruk, beroende av psykoaktiva substanser och artros. Detta visar tydligt att sömnkvalitet inte bara handlar om att somna snabbt. Frågan om hur stabil och sammanhängande sömnen är under natten kan också vara relevant för hälsan på lång sikt.

En regelbunden rytm kan vara viktigare än man tidigare trott

Denna aspekt är särskilt intressant ur ett kronobiologiskt perspektiv. Våra kroppar fungerar inte oberoende av en inre klocka. Den så kallade dygnsrytmen styr bland annat sömn och vakenhet, kroppstemperatur, hormonutsöndring och ett stort antal metaboliska processer. Denna rytm synkroniseras dagligen av yttre signaler. Ljus är den viktigaste tidsmarkören.

Om sänggåendet varierar kraftigt kan detta leda till en obalans mellan sömnen och kroppens inre klocka. Även om den nya studien inte bevisar att en oregelbunden sömnrytm orsakar sjukdom, ger den ytterligare belägg för att regelbundenheten i sig kan vara en viktig komponent i en hälsosam sömn. Ett av de mer intressanta fynden gäller sambandet mellan sömnlängd och hälsa. Sjukdomsrisken ökade inte helt enkelt enligt principen ”ju mer sömn, desto bättre” eller ”ju mindre sömn, desto sämre”. Istället fann forskarna ett icke-linjärt samband för många sjukdomsfenotyper.

Detta innebär att det fanns ett intervall inom vilket den observerade risken var lägst, medan både mycket kort och längre sömnlängd kunde kopplas till vissa sjukdomar på ett mer ogynnsamt sätt. För majoriteten av de undersökta sjukdomarna som uppvisade ett sådant samband låg intervallet med den lägsta risken mellan sex och åtta timmar. Detta stämmer överens med tanken att sömnen inte kan förkortas eller förlängas godtyckligt i oändlighet utan att de hälsorelaterade sambanden förändras.

Forskarna fann totalt 156 signifikanta samband

När alla undersökta sömnegenskaper beaktades tillsammans identifierade den så kallade fenotypomfattande associationsanalysen – efter strikt korrigering för multipla tester – totalt 156 statistiskt signifikanta samband mellan sömnegenskaper och nydiagnostiserade sjukdomar.

Dessa inkluderade bland annat:

• 83 samband med REM-sömnens varaktighet,
• 7 med djupsömn,
• 7 med lätt sömn,
• 50 med den totala sömnlängden,
• 6 med vakentid efter att ha somnat,
• 3 med oregelbunden sömn.

Denna breda fördelning illustrerar hur komplexa sambanden mellan sömn och hälsa är. Det finns uppenbarligen ingen enskild sömnparameter som förklarar alla hälsoutfall.

Vad händer egentligen under natten?

För att bättre förstå resultaten är det värt att titta närmare på den normala sömncykeln. Efter att man somnat inleds först icke-REM-sömn. Därefter följer djupare sömnstadier. Senare på natten ökar vanligtvis andelen REM-sömn. Denna sekvens upprepas flera gånger.

De enskilda sömncyklerna är dock inte identiska. Djupsömn är vanligtvis vanligare under nattens första hälft, medan REM-faserna kan bli längre mot morgonen. Personer som regelbundet går upp mycket tidigt – och därmed går miste om en del av nattens senare hälft – kan därför uppleva en annan fördelning av vissa sömnfaser. Detta är en av anledningarna till att sömnlängden i sig inte ger hela bilden.

Vad studien inte kan bevisa

Hur intressanta resultaten än är har studien en avgörande begränsning: det är en observationsstudie. Med andra ord observerade forskarna människors sömnmönster och vilka sjukdomar som uppstod senare. De förändrade inte deltagarnas sömn experimentellt. Därför kan man inte säga att ”mer REM-sömn förebygger demens”. Data kan inte heller användas för att dra slutsatsen att ”personer som sover mindre än fem timmar kommer att bli sjuka”.

Det kan till exempel vara så att vissa hälsorelaterade eller sociala faktorer påverkar både sömnen och den efterföljande risken för sjukdom. Även om forskarna genomförde ett stort antal statistiska justeringar och känslighetsanalyser – och även efter en uppföljningsperiod på två år där man inte tog hänsyn till nyuppkomna sjukdomar – kvarstod många samband, och risken för så kallad kvarstående konfundering kvarstår.

En annan punkt bör beaktas. Studien baseras på UK Biobank. Deltagarna var i genomsnitt 56 år gamla och kom huvudsakligen från den brittiska befolkningen. I den analyserade gruppen identifierade sig 96,9 procent som vita. Resultaten kan därför inte automatiskt generaliseras till alla åldersgrupper och alla befolkningsgrupper världen över. Detta är särskilt relevant eftersom sömnvanor, arbetsscheman, ljusförhållanden, kultur och livsstil kan variera avsevärt mellan olika befolkningsgrupper.

Vad vi kan dra för slutsatser av studien

Studien breddar vår förståelse av hälsosam sömn. Det verkar som att det inte enbart handlar om att nå ett visst antal timmar på klockan. Viktiga faktorer kan bland annat vara samspelet mellan olika sömnfaser, sömnens regelbundenhet, längre perioder av vakenhet under natten samt den totala sömntiden.

Det var särskilt slående att en sömnlängd på sex till åtta timmar var förknippad med den lägsta risken för många av de studerade sjukdomarna, medan mycket korta sömnlängder på mindre än fem timmar var kopplade till ett särskilt stort antal negativa samband. För kronobiologin är dock kombinationen av sömnlängd och sömnrytm av särskilt intresse.

En person kan tillbringa tillräckligt med tid i sängen och ändå ha en mycket oregelbunden rytm. Omvänt kan en regelbunden rytm inte helt kompensera för kroniskt otillräcklig sömn.

Sömnkvaliteten börjar inte först när man somnar

Den nya studien visar på ett imponerande sätt att sömn är ett komplext biologiskt mönster. REM-sömn, djupsömn, lätt sömn, sömnlängd, nattliga uppvaknanden och regelbundenhet från natt till natt är alla förknippade med olika hälsoutfall.

Särskilt REM-sömnen stod ut i denna studie: en längre REM-sömn var förknippad med en lägre risk för 83 sjukdomar. Mer djupsömn var förknippat med en lägre risk för sju sjukdomar. Samtidigt var mycket kort sömnlängd, oregelbunden sömn och oftare uppvaknanden under natten kopplade till olika negativa hälsoeffekter. Resultaten bevisar dock inte att sjukdomar kan förebyggas genom att specifikt förlänga enskilda sömnfaser.

De visar snarare att kvaliteten och strukturen på vår sömn kan vara lika viktig för den långsiktiga hälsan som antalet timmar vi sover. Detta öppnar upp en intressant väg för forskningen: I framtiden kanske fokus inte längre enbart ligger på hur länge vi sover, utan även på hur vår sömn är organiserad under natten – och hur väl den stämmer överens med vår inre biologiska klocka.